Socker och sötningsmedel

Hej alla glada och ledsna människor där ute!

Ber om ursäkt för att jag har varit dålig på att uppdatera (igen) men här kommer denna veckas inlägg i alla fall, det som skulle kommit förra veckan kommer lite senare. Hoppas ni förstår! :)

Socker är vansinnigt snabba kolhydrater, på gott och ont, men utöver detta är det ett ”beroendeframkallande” livsmedel, precis som alkohol eller cigaretter är för vissa. Ännu farligare är mentaliteten kring socker som "belöning". Vi fikar när vi mår bra, vi fikar när vi mår dåligt och belönar/tröstar oss gärna med hjälp av t.ex. godis till en sådan grad att det antagligen är en stor anledning till att andelen överviktiga i världen ökar allt mer. Anledningen till att beroendeframkallande står inom citationstecken ovan, är att sockerberoende snarare är en ätstörning/ett missbruk än den sortens beroende som t.ex. narkotika kan ge upphov till. Viljan att äta socker är egentligen i grund och botten en rätt sund primitiv drift, även om den inte alls är det. Det jag menar är att det är jävligt (ursäkta min franska) logiskt att kroppen vill ha lättillgänglig näring till cellerna när du svälter, den är trots allt byggd för att överleva i nuet och inte så mycket om tre timmar. Driften är osund på grund av att den inte planerar inför framtiden. Det är därför klart att kroppen lackar ut när den inte får sin simplaste energikälla, speciellt om den kanske har vant sig vid det.

Men vad kan vara farligt med att missbruka socker då? Man har börjat ana att socker i missbrukssammanhang kan påverka hjärnans belöningssystem men det farligaste är antagligen det mentala beroendet. Sötsug och hunger regleras av hormoner, bland annat dopamin, men att lära in beteenden som t.ex. att man alltid äter godis på helgerna kan innebära att man sedan får svårt för att bryta det beteendet ur ett psykologiskt perspektiv. Choklad däremot kan trigga kroppen fysiskt att utveckla beroende. Problemet med att bli "beroende" av socker är att man delvis kan bli överviktig av energiöverskottet eller att man kan utveckla diabetes.

Just det, det här med diabetes har jag aldrig lagt ner tid på att förklara. När vi diskuterar den sortens diabetes man kan utveckla genom felaktig kost och dålig motion kallas normalt sett för typ 2-diabetes. Kroppen transporterar socker med hjälp av blodbanorna, men för att detta ska kunna komma ut i cellerna krävs det insulin. Insulinet bildas i bukspottskörteln (framför allt efter att vi har ätit) och svarar för att se till att sockret hamnar på rätt ställe, d.v.s. i lever eller i muskler. Direkt efter att vi har ätit tas sockret upp i blodet genom tunntarmen och därefter släpps det antingen ut till musklerna direkt eller lagras i levern för att kunna släppas ut när sockerflödet från tunntarmen avtar. Det som händer när man får diabetes är att cellerna blir okänsliga för insulinet, man kan säga att de vänjer sig, och då blir nivån socker i blodet för hög vilket kan leda till skador på cellerna. Normalt klarar kroppen till en början av att producera mer insulin men hos de som får diabetes klarar inte kroppen av att producera tillräckligt med insulin. Ytterligare en sak som händer är att levern släpper ut socker i felaktiga mängder, vilket också leder till förhöjda blodsockernivåer. Fetma och övervikt har också pekats ut som orsaker till att insulinkänsligheten minskar, men frågan är vad som är hönan och ägget.

Sötningsmedel hade kunnat vara världens bästa uppfinning, men tyvärr är det mesta för bra för att vara sant (som med allt annat i denna värld). Aspartam t.ex. är farligt f.f.a. för spädbarn och småbarn då de saknar förmåga att bryta ned det (enligt livsmedelsverket), men i övrigt anser livsmedelsverket att aspartam lugnt kan konsumeras av vuxna och friska personer upp till ett visst gränsvärde. Utöver detta pekar de på att sötningsmedel kan göra att man lägger på sig vikt OM det intas ensamt och inte med annan mat, men avfärdar samtidigt att det skulle vara någon fara då man ofta äter sötningsmedel med annan mat. (Coca cola zero eller tuggummi, någon?) Detta på grund av att sötningsmedlet orsakar en mekanism i hjärnan som ökar aptiten.

Men är det hela sanningen då? Troligtvis inte. Vissa forskningsresultat pekar på att aspartam kan orsaka huvudvärk, illamående, trötthet, cancer och vissa går så långt som att påstå att det kan orsaka multipel skleros (MS) eller ALS. Personligen tillhör jag de rabiata människor som för det mesta väljer socker före sötningsmedel. Detta innebär inte att jag tror att man dör av att få i sig små mängder sötningsmedel, men på området socker finns det rätt omfattande forskning och långtidseffekterna är väl mer välutredda än vad de gällande sötningsmedel är. Däremot är inte socker MYCKET bättre, utan har stora nackdelar det med som jag skrivit innan.

Förra veckans inlägg skulle handlat om psyke + immunförsvar och jag jobbar på det men jag försöker göra det så bra som möjligt innan jag slänger upp det :)

Puss och kram så länge! :)