Ätstörningar och undervikt

VARNING FÖR TRIGGER och LÅNGT INLÄGG

För det första, att vara underviktig och att ha en ätstörning ÄR INTE SAMMA SAK! Jag blir så trött på alla som vräker ur sig "anorexiabarn" till underviktiga människor. Det krävs inte mycket hjärnkapacitet för att räkna ut att en person som väger för lite inte nödvändigtvis svälter sig, utan helt enkelt har svårt för att gå upp i vikt eller inte har koll på hur mycket hen (GASP! I used THE h-word!) äter och vad hen borde äta. Hur som helst, undervikt är inte något att sträva efter vare sig det har kommit "naturligt" eller på grund av sjukdomstillstånd (både psykiska och fysiska). Det man framför allt har kommit fram till är att undervikt har en direkt påverkan på fertiliteten, framför allt hos kvinnor. Det är därför som många tjejer som får ätstörningar/tränar lite för hårt/tappar vikt snabbt får mensrubbningar. Förklaringen? Tja, kroppens främsta uppgift är att hålla dig vid liv. Märker den att det inte finns mat (eller underhudsfett) kommer försvarsmekanismer att kicka in som drar fokus från det "extra" och energikrävande, som t.ex. fortplantning och varmhållning. Många personer med ätstörningar får därför extra hår på kroppen (kroppen skaffar sig ett extra värmande lager). Undervikt och undernäring kan också kopplas till benskörhet och försämrat immunförsvar (som sagt, kroppen omprioriterar för att utnyttja energin man får i sig så mycket som möjligt).

Tänkte nu jag skulle reda ut lite kring ett par olika ätstörningar och ohälsosamma sätt att se på sig själv och sin kropp. För det är ofta (säger inte alltid) det som utlöser ätstörningar; ett rubbat förhållande till sig själv och sin kropp. Jag har själv inga direkta erfarenheter när det gäller ätstörningar mer än när det handlar om hets/tröstätning vilket f.ö. var rätt så längesedan jag tampades med så jag kan inte ge ett rättvist perspektiv på hur det är att leva med. Hoppas ni har överseende med detta, och har någon åsikter om det som står här så framför det så ändrar jag på det om ni tagit illa upp.

Anorexi: Den antagligen mest välkända, men absolut inte vanligaste, ätstörningen. Anorexi innebär att man kontrollerar exakt hur mycket man får i sig och minimerar sitt matintag, d.v.s. svälter sig själv. En anorektiker har typiskt en ganska snedvriden självbild; man ser sig själv som tjock och otränad trots att man ligger långt under normalvikt. I många fall börjar anorexi som "normal" bantning, men urartar till det extrema. Det är viktigt här att förstå att en anorektiker normalt inte själv ser det som att han eller hon är speciellt extrem i sitt handlande.
Man kan t.ex. följa strikta mat- och träningsscheman och räkna kalorier för att ha stenkoll på att man äter så lite som man själv tycker är lämpligt. Ofta finns en viss fixering kring mat i allmänhet, t.ex. kan en anorektiker samla recept och baka väldigt mycket utan att vilja äta av det själv. I många fall handlar det till stor del om kontroll över sig själv och sin kropp, men inte alltid såklart. De som framför allt ligger i riskzonen för anorexi är personer inom idrotter som kräver en viss kroppsvikt för optimal prestationsförmåga, där träningen inte ses som något negativt utan snarare tvärt om. Samma sak gäller för vissa personer som från början varit överviktiga, blir påhejade i sin viktnedgång och sedan blir anorektiker.

Man har upptäckt att många personer som får anorexi är tjejer med väldigt höga krav på sig själva, s.k. "duktiga flickor" som jämt hjälper och lyssnar på andra utan att själva be om hjälp. Anorexin blir ofta ett sätt att skrika på hjälp och säga "jag mår också dåligt!" eller en reaktion på i övrigt höga krav som man inte kan nå upp till. Istället tar man kontroll över det man äter.

De symtom man internationellt använder sig av för att diagnosticera anorexi är:

1) Kroppsvikt som konstant motsvarar 85% eller mindre av normal kroppsvikt för ålder, längd och kön. Hos barn kan detta hittas genom utebliven viktuppgång i samband med längdökning.

2) Extrem rädsla för att gå upp i vikt, trots att personen är underviktig.

3) Störd bild av den egna kroppen, man ser sig själv som tjock och har en snedvriden bild av kroppens utseende. Förnekande av att han/hon skulle vara sjuk.

4) Utebliven mens hos kvinnor under minst tre månader i följd.

Ett stort problem jag ser med dessa symtom är att de inte fångar upp människor med anorexi innan de blir underviktiga. EN PERSON KAN HA ANOREXI TROTS ÖVER/NORMALVIKT! Detta innebär att mörkertalet av anorektiker är stort, eftersom att man ofta bara hittar de som är underviktiga.

Anorexi får konsekvenser för kroppen på många olika plan. Jag tänker lista dem utan vidare förklaring, är ni intresserade kan jag rekommendera en bok som heter "Bli vän med kroppen och maten" av Camilla Porsman.

- Sänkt ämnesomsättning; kroppen går in i svältläge.

- Minskad muskelmassa; kroppen använder muskler som bränsle.

- Försämrat immunförsvar; kroppen prioriterar direkt överlevnad

- Försämrad mental prestationsförmåga; det fysiska prioriteras över det psykiska

- Låg puls, hjärtsvikt

- Hormonrubbningar

Bulimi: En bulimiker har ofta ett stort kompensationstänkande och man beräknar att ca 50% av alla bulimiker började som anorektiker och man kan dessutom vara kombinerat anorektiker och bulimiker, d.v.s. att anorexin och bulimin går i perioder.

De symtom som normalt används för att klassificera bulimiker är:

1) Återkommande hetsätningsperioder där personen känner att hon eller han tappat kontrollen.

2) Ägnar sig åt kompensationsbeteende för att inte gå upp i vikt, t.ex. kräks eller använder laxermedel, fasta eller överdrivet hård träning.

3) Hetsätningen och kompensationsbeteendet förekommer ca 2 ggr i veckan under tre månaders tid

4) Personens självkänsla är starkt kopplad till vikten och kroppsformen

Konsekvenserna av bulimi är ungefär samma som för anorexin, men ofta får bulimiker andra skador på t.ex. tänder och strupe på grund av den inducerade kräkningen, magsyran fräter sönder vävnaderna helt enkelt. Utöver det så kan man få skador på mag-tarmsystemet på grund av laxermedel som t.ex. tarmcancer om det vill sig illa.

ÄS UNS (Hetsätningsstörning & Ortorexi): Benämning på övriga ätstörningar som varken är anorexi, bulimi eller hetsätning. Helt enkelt en diagnos man sätter på sjukliga förhållanden till mat, vikt och motion. Här ryms diagnoserna ortorexi och hetsätningsstörning. Kriterierna för att få diagnosen Ästörning UNS är:

1) Alla kriterier för anorexi är uppfyllda förutom att personen fortfarande menstruerar

2) Alla kriterier för anorexi är uppfyllda förutom att personens vikt fortfarande är normal

3) Alla kriterier för bulimi är uppfyllda förutom att hetsätande/kompensation sker mindre än 2 ggr i veckan eller har pågått under mindre än 1 månad.

4) Normalviktig person som t.ex. kräks/kompenserar efter att ha ätit små mängder mat.

5) En person som upprepat tuggar och spottar ut mat utan att svälja ner stora mängder mat.

6) Hetsätningsstörning, d.v.s. bulimi utan kompensationsbeteendet.

Känner du igen dig i något av detta så snälla, snälla, snälla be någon om hjälp. Alla från skolkuratorer till vårdpersonal var som helst kan få dig i kontakt med rätt personer. Orkar du inte gå omvägen så kan du ta kontakt med din vårdcentral, BUP (barn och ungdomspsykiatrin) eller för den delen din kurator. Att DU mår dåligt är INTE bra!

Ta hand om er

Kristina