ÅTER IGEN TRIGGERVARNING!
Vi får hela tiden ny forskning
slängd i ansiktet av nyhetsmedierna. Ena sekunden får vi skrämselstatistik om
att 90% av hela världens befolkning beräknas vara överviktiga om 2 månader
eller saker i stil med detta. Mycket ska självklart tas med en nypa salt, men
att slå dövörat till för problemet löser mindre än ingenting. Faktum ÄR att
större och större andel av jordens befolkning blir överviktig. Naturlig
variation? Njaaaaeeeh, det tror ju inte jag på.
Däremot börjar vi komma någonstans
när det gäller forskningen kring varför det har blivit en sådan enorm explosion
av personer med övervikt/fetma och varför det skett på senare år. Man har
kommit fram till att det antagligen till viss del handlar om gener ("vad
var det jag sa"), virus och konsekvenser av föreliggande generationer. Man
tror det är så att vissa förkylningsvirus kan orsaka förändringar i generna hos
vissa personer så att de blir mer benägna att lägga på sig i vikt. För er som
inte är naturvetenskapsnördar fungerar virus som så att de tar sig in i
cellerna och tvingar cellens "kopieringsapparat" att kopiera upp det DNA
som viruset för med sig. Detta skulle då kunna innebära att vissa har lättare
för att lägga på sig vikt än andra för att det är kodat på det viset i DNAt.
En tvillingstudie som gjordes år
2000 med tolv par enäggstvillingar visade på att variationen mellan
tvillingarna när de fick i sig samma mängd mat var väldigt liten, medan skillnaden
mellan de olika familjerna var tre gånger så stor. Detta TYDER PÅ att övervikt
och benägenhet att lägga på sig är genetiskt betingat.
En annan förklaring kan vara att
våra föräldrar och mor/farföräldrars kost och motionsvanor påverkar oss på ett
helt annat sätt än man skulle kunna tro. Det har visat sig att vårt DNA kan
aktiveras och avaktiveras beroende på hur våra kost och motionsvanor ser ut. Detta
kallas för epigenetik. Detta innebär att din kropp och ditt DNA, precis som du
blir immun mot vissa virus genom vaccination, kan få det svårare att banta på
grund av olika orsaker. En rätt skrämmande tanke är för övrigt att äggcellerna
hos kvinnor tillverkas redan i fosterstadiet och inte byts ut/förnyas. Det
skulle kunna innebära att om din mormor levde på ett visst sätt under sin
graviditet så kommer dotterns äggceller eventuellt påverkas epigenetiskt av
detta, och därmed avgöra hur barnbarnet blir. Tillräckligt läskigt för att
skrämma upp mig på ett löpband i alla fall...
Sen kan vi ju konstatera att i
dagens samhälle finns det en helt annan tillgång på mat än vad det gjorde förr.
Man kan lätt springa in var som helst på väg till skolan, på väg från jobbet
eller en kväll man inte orkar laga mat för att skaffa lättillgänglig mat som
stillar både sötsug och hunger. Matkulturen har ändrats från att handla om
middagar hemma med familjen till fikat på stan och uteluncherna 3 ggr i veckan.
Vi äter och gottar oss och belönar oss själva med mat (tänk bara på hur mycket
chips och godis som ursäktas med "äsch, det är ju fredagsmys"). Klart
man inte behöver vara rabiat (JAG ÄTER OCKSÅ CHIPS OCH GODIS) men att äta 1000
kalorier i godis varje vecka är ju ingenting som kan rekommenderas. För att
lägga på sig ett kg fett krävs det ca 7000 kcal. Äter man 500 kcal i veckan innebär
det en fin, stadig uppgång på ca 1 kg var 14:e vecka.
Det finns ofta kopplingar till det
psykiska när det gäller viktuppgång. Många har uppfostrats med belöningssystem
av sina föräldrar, att man är belöning, och detta kan leda till att man
psykiskt känner ett behov av att äta för att må bättre. Därför tror jag att en
lyckad viktnedgång ofta sker bättre om man får psykiskt stöd under tiden.
Tyvärr anser inte vården sig ha dessa resurserna och därför misslyckas många.
Det som t.ex. viktväktarna bygger på till stor del är ju nästan en typ av "gruppterapi"
vilket antagligen är anledningen till att de lyckas hjälpa så många i sin
viktnedgång. Viktigt att nämna är också att hetsätningsstörning (se förra
inlägget) inte är ett problem som ska räknas som normalt, kontakta din
vårdcentral om du ofta (minst två gånger i veckan under ett halvår enligt
"kriterierna") tappar kontroll över ditt ätande och äter extrema
mängder med mat. Det finns hjälp att få!
Det är stor skillnad på att bära på
5-10 kilo för mycket och att väga 40 kilo för mycket. Hälsofaran ökar med varje
kilo extra fett man bär på, och minskar dramatiskt när man börjar gå ner i vikt.
Vad händer då med kroppen när man
går upp för mycket i vikt?
- Stor fettmassa kan trycka på
hjärta, blodkärl och organ och därmed försämra dess funktion samt öka
blodtrycket (trycks kärlen ihop av fett så kommer trycket att öka). Lungorna
trycks ihop av fettet och kan därmed leda till försvårad andning, framför allt
medan man sover.
- Hormonbalansen rubbas och i
värsta fall infertilitet.
- Diabetes till följd av försämrad insulinkänslighet
som har visats ha en koppling till fettvävnad (forskning pågår (= )
- Depression (kroppsbild, avsaknad
av fysisk aktivitet)
Man spekulerar mycket kring vilka
övriga konsekvenser som kan kopplas direkt till övervikt, men frågan i många
fall är vad som är hönan och vad som är ägget, d.v.s. om övervikten i sig
orsakar problemet eller om det är en fråga om livsstil.
Är hoppet helt ute då?
Knappast! =D
Det bästa du kan göra är att
motionera, äta bra och sova ordentligt! DU kan påverka hur din kropp mår, även
om det kanske inte är helt lätt att gå ner i vikt alltid. Faktum är att maten
du äter påverkar dig både fysiskt och psykiskt, vare sig du väger 100 kilo
eller 65 kilo. Bara för att du aldrig går upp i vikt eller aldrig går ner i
vikt så ÄR DET INTE EN URSÄKT TILL ATT ÄTA DÅLIGT!!!! Man mår bättre av att äta
rätt; rätt näring leder till att du orkar mer, sover bättre och minimerar
riskerna för att få ett dåligt immunförsvar eller en försvagad kropp. Om du
t.ex. slutar äta mat som innehåller kalcium påverkar det kanske inte din vikt
på ett eller annat håll, men dina ben blir sköra och du riskerar att t.ex. bryta
lårbenet när du blir äldre. Sen är sanningen att en överviktig människa som
lever hälsosamt alltid kommer må bättre än en normalviktig människa som lever
ohälsosamt. Vikten har stor betydelse, men det viktigaste är att alltid ha
hälsa som högsta prioritet. Se det som så här: din kropp tackar dig för ditt
engagemang i dess hälsa genom att se bättre ut om du lever hälsosamt.
Har du svårt att förstå vad som är
lagom eller inte rekommenderar jag dig att antingen göra en rätt omfattande
research (internet och bibliotek är din vän, glöm inte nypan salt bara!) eller
ta kontakt med en dietist eller kanske till och med gå med i viktväktarna. Jag kan inte berätta vad som gäller för alla eller för just dig, för det här är rätt så komplicerat. Vårdcentralerna vet i regel var de ska börja men det är inte alltid man får den hjälpen man vill ha. Var bestämd med vad du vill och om de inte vill hjälpa dig, ta kontakt med någon annan. Ge dig inte!
(Och du, även fast du har det extra
svårt med att gå ner i vikt betyder det helt enkelt att du förtjänat din kropp
på ett annat sätt än de som alltid har haft det lätt. Du är en fighter. Earned,
not given.)
Puss och kram! :)
Kristina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar